Queera hjältar
/ No
Fick ett önskemål om ett "mumma inlägg om k-pop och hotta dudz med dancemoves". Frukta icke, Zelos girl, the time of k-popinlägg will come! Men eftersom killer dancemoves och en del hotta dudz redan har hypats kände jag att lite omväxling skulle sitta fint.
Detta inlägg ska handla om Claude Cahun. Stil i P1 sände för ett tag sedan ett avsnitt som handlade om Claude och dennes livhistoria. För er som tycker att det känns som en najs idé att lyssna på avsnittet vill jag bara bajsa lite på den känslan och varna för felköning av Claude genom hela programmet. Kanske 10 min in i programmet berättas det att Claude Cahun är taget, mer genderbender-vänligt namn. Det bjuds också på en uppläsning av en text Cahun skrivit som lyder "neutrum är det ända kön som passar mig". Känns ju som att hen kanske är ett passande pronomen då. Men icke. Intergender, trans eller hen är inget som ens nämns. P1 kan avgå, jag tar över. Till och med wikipedia använder sig av könsneutralt pronomen i sin artikel om Claude! Ville bara ha det sagt. Nu in på en lite introduktion av denna konstnär.
Claude Cahun föddes 1894 och dog 60 år senare. Cahun var en fransk fotograf, konstnär och författare och hens verk handlade ofta om könsroller och sexualitet och var både politisk och personlig. Hen har beskrivits som en blandning mellan artisten Sinead O'Connor och Nosferatu. Var tvungen att googla dessa och
känner mest life goal. Vill att någon ska uttala denna beskrivning om mig innan jag dör, sen är jag nöjd.
Cahuns föräldrar var anglofiler (älskade storbritannien väldigt mycket) och Claude spenderade därför sina sommrar på ön Jersey utanför England. Claude hade en bästa vän under sin uppväxt som senare blev hens partner. Dennes namn var Marcel Moore och alltså håll mig, mitt livs OTP, no joke. De flyttade till en villa med en stor trädgård på Jersey där de levde konstnärslivet
Claude Cahun och Marcel Moore
Andra världskriget var i full rulle och tyskarna hade intagit Jersey. Men tro fan att Claude och Marcel accepterade detta! Nepp, de ba
och drog fram sina gamla antinazzepowers de hade från sin tid i den franska motståndsrörelsen Contre Attaque. De gjorde flyers med antinazistpropaganda, signerat "Der Soldat ohne Namen" - soldaten utan namn. Dessa flyers smög de in i tidningar, kioskar, ciggarettpaket och under glas på barer. Läste också att de klädde ut sig till soldater och smög ner lappar i soldaters fickor. Alltså, one truly does not fuck with the queer kids.
Känner att denna har stort potential att bli årets prideoutfit?
Dessvärre blev de till slut avslöjade, tillfångatagna och dömda till döden. Detta var dock i slutet av kriget och tyskarna tyckte att det kändes som en mindre bra idé att döda två medelålders personer och riskera att reta upp de allierade ännu mer. Alltså, tycker att detta låter lite suspekt? Låter det troligt att nazisterna dödade miljoner människor och sen ba nä, dessa två gamlingar skonar vi annars kanske någon blir arg. I don't know man, I don't know. Har en egen teori att en smygqueer soldat som var med och skändade Cahun och Moores hus när de blev tillfångatagna, blev betagen av deras konst och bestämde sig för att göra allt i sin makt för att rädda dem.
Hur det än gick till blev Claude och Marcel friade och levde sedan tillsammans livet ut.
Det var en liten sammanfattning om berättelsen om Claude och Marcel. HUR JÄVLA BALLA?! KAN EJ HANTERA! Okej, ska gå och vaxa luggen i två lockar och andas i en påse nu.
/No
