Ding dong the wicked witch is NOT dead
/ Allmänt
Min senaste besatthet: häxan. Vän av ordning kanske vill påpeka att det knappast är en ny besatthet. Nej, det är en nygammal. Säkert hänger den ihop med mitt övriga åldersregredierande och allmänna gå i barndom-tillstånd för senast jag var så här fascinerad av häxor så var jag väl 12,13, 14. Fast vilken tonårstjej har inte haft en häxfas - läst om Salem, ägnat sig åt anden i glaset/Ouijabräden och tagit varje chans att lajva häxa? Häxa var min go-to-utklädnad varje maskerad under ett par år (ehe, kan också var så att jag hade "naturhäxig" som ledord när jag klädde upp mig för jobbets akademiska högtid förra året, jag sa ju att jag går i barndom!). Jag tycker det känns som en högst rimlig fascination för häxor är badass! De har så mycket makt, inte bara över sig själva utan över andra, naturen, ja hela jävla universum! De har så mycket makt att män får panne så fort de tycker sig uppfatta ett häxigt drag hos någon. Låter det konstigt att just tonårstjejer drömmer om just detta? Nä.
Vad jag drömde om när jag var tolv? Bli kompis med fyrklövern i Den onda cirkeln.
Asså vill bara bildbomba med frames från filmen, varenda en är effing perfection!!
Kan inte hålla mig. Bara en till!
Fattar ni hur många kvällar jag och mina BFFs at the time försökte återskapa det ovan?! Jag hade ett egensnickrat och utsmyckat ouijabräde inkilat bakom skrivbordet och det åkte fram varje gång vi sågs.
På ett sätt är det ju konstigt att man så gärna ville vara en del av Den onda cirkeln, det går inte direkt jättebra för filmens häxor.* Det här tycker jag är det deppigaste med många av de häxskildringar jag sett och läst: kvinnorna straffas till slut för att de tydligen tar sig för stora friheter. De blir maktgalna, hysteriska, kan inte behärska sig. Really?! Kan vi inte bara försöka oss på en annan utveckling och framställning av häxorna? (Brasklapp: jag kan förstå ha missat en hel drös av såna häxor men feel free då att tipsa mig. Kommer inte direkt gråta om såna höxor kommer i min väg.) Kudos till Engelsforstrilogin här! Jag må inte ha varit överförtjust i den men böckernas häxor är i alla fall både utvalda hjältar och maktmissbrukare at times. Mer sådant tack!
Redan innan jag upptäckte Den onda cirkeln hade jag andra häxiga kulturella upplevelser. Självklart Häxorna av Roald Dahl. Jag och min lågstadiebästis (hon finns för övrigt fortfarande i mitt liv pga fab person) låg i våra matchande mysdressar med katter på och lyssnade på ljudboksversionen (på kassettband! so very analogt) medan vi ritade. Låter det inte härligt? Kanske något att ta upp nu i vuxen ålder, att samlyssna på böcker alltså. Vill också minnas att vi såg Häxorna i Eastwick tillsammans (inspelad! på vhs! still very analogt).
Vääääänta, nu kommer det tillbaka till mig! En av alla historier jag skrev när jag var blott ett barn handlade om just häxor. Det kan ha varit så att någon smart tjej på oklart sätt vaknade upp ca 500 år tidigare, upptäckte sina fantastiska häxkrafter och var tvungen att rädda sig undan störiga häxutpekare för att ta sig tillbaka till sin nutid. Hur researchade jag ens detta (hade alltså ej tillgång till the internetz på den tiden. igen: analogt!)? Eld och att brännas på bål var återkommande tema i det jag skrev på den tiden. Man var ett sånt gothigt lite emo-barn!
Nästa häxgrej jag tänker ta mig an är Skymningsporten av Jeanette Winterson. Hoppas mycket på den! Med tanke på hur vettig Jeanette Winterson verkar borde det inte vara någon unken skildring av häxor. Fick tips om den när jag lyssnade ikapp alla avsnitt av Mellan raderna - en podcast om läsning. Som den lydiga konsument jag är sprang jag direkt till Pocketshop och köpte den. Den viktigaste häxgrejen dock: styra upp ett coven! Om mitt första nyårslöfte var att läsa fler serier får det här bli mitt andra: ett alldeles eget coven. Välkomna in med intreseanmälningar.
Säger hej då nu med en liten kavalkad av häxor jag gillat. Blandad kvalisort på verken de förekommer i men gemensamt är att de eldat på min fascination för häxor.
1. Häxorna i Den mörka materian! Trodde ni att jag skulle missa chansen att nämna Den mörka materian? Icke. Ingen blandad kvalisort här! Gillar så klart särskilt Serafina Pekkala, häxornas överhuvud. Bonus att hennes daimon är en gås som heter Kaisa. I detta fall delar jag gärna namn med en gås.
2. Charmed. Följde Förhäxad slaviskt, dvs satt bänkad framför tv:n varje vecka. Det analoga är genomgående här. Bonus att systrarna Halliwell bor i ett fantastiskt fint hus i San Fran. Började faktiskt se om serien när jag upptäckte att den fanns på Netflix men nja, tror inte riktigt den håller än.
3. Sabrina Tonårshäxan. Haha, här är det väl verkligen tveksam kvalitet men ändå, jag älskar Sabrina för all töntighet, för den kackiga mekaniska versionen av katten Salem, för den maxade amerikansk high school-känslan och för de satsiga specialavsnitten. Kan särskilt rekommendera de med Halloweentema.
4. Willow och Tara. Ingen häxlista är komplett utan Willow och Tara. Kan vara det bästa paret ever ever. Det är när Willow börjar experimentera med wicca som hennes karaktär går från att vara fantastisk till supermegaawesome.
Nu är det väl ändå dags att runda av det här mastodontinlägget? Hur görs det bäst? Med ett par väl valda visdomsord signerade den mekaniska katten Salem:
*Helena på DarkPlaces skriver fint om varför man identifierar sig så mycket med karaktärerna trots, eller på grund av, destruktiviteten. Sidospår: vet inte hur många av mina bästa läsupplevelser jag har att tacka Helena för. Har tjyvläst ca allt hon skrivit sen Skunkdagbokstiden. Ännu mer sidospår: sparade ner allt jag skrev i min egen dagbok när Skunk skulle stängas. Herregud vilka skämsrysningar det ger mig när jag går tillbaka och läser och tänker att det där alltså fanns för allmän beskådan.
