Idag ska jag, på uppdrag av min partner in crimer (som iofs verkar var MIA), undersöka varifrån tidigare nämnda besatthet av och kunskap om universitet kommer ifrån. I present you with, mina bästa böcker i skolmiljö!
Vi har lågoddsarna, vi har uppstickarna, vi har de gamla och de nya, vi har de alla! Jag, Kajsa, är enväldig domare och jury of one (och ihopsnickrare av själva kategorierna, ehe). Inga nomineringar behövs, inte alla är vinnare, vissa är till och med lite extra förlorare...

Låååååt galan börja!

 

Bästa brittiska dekadenta skildring i universitetsmiljö: The Lessons av Naomi Alderman. Jag tror jag egentligen borde läsa om den här innan jag utnämner den till bästa någonting. Den var bra, det är jag ganska säker på att jag tyckte, men jag minns nästan ingenting. Hur kan jag ha sådant guldfiskminne när det kommer till böcker generellt? Med tanke på att jag minns ungefär 50 procent av de latinska namnen på växterna jag lärde mig under floristikkursen mitt andra år på universitetet menar jag. Jag rankar ändå mitt läsintresse högre än mitt intresse för svenska växter. The Lessons utspelar sig i alla fall i Oxford=ännu ett skäl att läsa om den. Jag hade inte varit i Oxford när jag läste den förra gången. Nu förväntar jag mig att jag ska känna igen mig i miljöerna och därför få ut dubbel myskänsla.

 

Bästa svenska bok som utspelar sig i universitetsmiljö: Adonis av Jens Liljestrand. Om det här var en riktig tävling och jag skulle vara tvungen att välja ut flera nominerade skulle jag nog ha fått stryka den här kategorin. Akaporren är dålig i Sverige. Eller så ser jag den inte, den kanske bara ligger för nära min verklighet för att jag ska uppfatta att den som lockande och härlig. Adonis frestar mig inte att söka till Lunds Universitet, bära aftonklänning, dricka punsch eller svärma kring sjönsjungande douchekillar i gosskör. Däremot är jag svag för bokens upplägg - en grupp män som ses flera år efter att de gått ut universitetet och på något sätt ska göra upp med vad som hände då och hur det har gått för dem sen dess. Även om jag inte vill flytta in i miljön tycker jag ändå att det här är den svenska bok som kommer närmast att vara klassisk akaporr (måste komma på ett bättre ord för att beskriva den här genren nu, känns inte som ett så jävla skojfriskt uttryck efter The Hunting Ground).

 

Bästa klassisk litteratur-flörtande mysrys i internatskolemiljö: Lake of Dead Languages av Carol Goodman. Goodman har skrivit lite för många böcker på samma tema. Obs, har ändå läst ca alla eftersom jag varje höst drabbas av akut Goodman-sug. Jag är en walking talking höstmysklyscha, je sais. Lake of Dead Languages gjorde iaf störst intryck, av hennes och alla andra liknande böcker, jag läst. As per usual har den jämförts med DHH men vi måste sluta upp med dessa slentrianjämförelser eftersom 1. det inte krävs mer än att det finns ett inslag av humaniorastudier och en grupp vänner för att DHH ska dyka upp i en rec eller blurb, och 2. det ger en orimligt höga förväntningar. Lake of Dead Languages är mer traditionell spänningsroman, om än i aka-miljö. För transparensens skull, här är det verkligen aka-miljön som gör det. Hade varit en rätt blaha:ig historia annars.

 

Bästa mind blown-upplevelse i (revolutionär?? och intellektuell) high-schoolmiljö: Special Topics in Calamity Physics av Marisha Pessl. Ja, jag älskar den. Jag kommer alltid älska den. Get over it No.

Bästa gammaldags deckare i universitetsmiljö: Gaudy Night av Dorothy Sayers. Tillbaka i Oxford! Ursäkta, tycker ni att mina priskategorier är krystade? Att den här kategorin liknar både den första och den tredje? Oh, shush. Det är faktiskt mycket stor skillnad på miljön i denna och The Lessons. Inte bara utspelar de sig under helt olika tidsperioder, stämningen är dessutom helt annorlunda. Gaudy Night är brittisk i kvadrat och dekadensen står då rakt inte att finna. Det är välstruket- och stärkt, men bitskt. Deckarmysteriet som Harriet Vane, denna kompetenta och självständiga kvinna, kallas in för att lösa är av det beskedligare slaget. Vem klottrar förargelseväckande ord på universitetsområdet? Vem förstör ett avhandlingsmanuskript? (Här vill jag lägga till protokollet att just det senare är ett av de värsta brott jag kan tänka mig för tillfället. Brr. Rys.) Inga likheter med spänningsinslagen i Lake of Dead Languages alltså. Tänker spara resterande av Sayers böcker i Oxfordmiljö till stunder då jag verkligen verkligen behöver en fix av staden.

 

Jag fick hjärnsläpp här och tänkte att jag tydligen inte har läst så många aka:iga (see what I did there?) böcker som jag tror. Sen gick jag ut till bokhyllan och upptäckte att joho, det har jag visst! Det verkar bara var så att de flesta inte har gjort något bestående intryck. Efter räden i my own little library har jag i alla fall fler kategorier att dela ut pris i! Vidare till dem, för vem gillar egentligen mellanspelen på galor?

 

 

Bästa mitt-i-en-serie-så-det-känns-lite-dumt-att-ge-bara-den-pris i internatskolemiljö: The Crazy School av Cornelia Read. Här är vi tillbaka i spänningsgenren. Känner också att den här boken förtjänar ett större genomslag. Hur många mediokra, och ja, rentav sömniga och dåliga deckarserier ges egentligen ut? Obs, retorisk fråga. Cornelia Reads serie om Madeline Dare är inte sömnig. Den senast utgivna boken, Valley of Ashes, (hallå jag väntar otåligt på fortsättningen) fick mig att må fysiskt illa. Jag kan inte skriva varför utan att spoila deluxe men det har inte med blood and gore att göra. Det handlar om käääääänslor. (Okej upptäckte att Valley of Ashes utspelar sig i Boulder, Colorado vilket innebär att jag måste läsa om den snarast pga älskar ju att läsa böcker som utspelar sig i hoods jag besökt.) Tillbaka till boken som får priset - den är kanske inte en typisk aka med tanke på att just det akademiska inte är så framträdande. Ändå, man får mycket av isolationen en internatskola innebär, en hel del plågade tonåringar och så Madeline Dare då som jag är mycket mycket svag för.

 

Bästa deckare, ja med poliser, i internatskolemiljö: The Secret Place av Tana French. Jag är ett fan av spänningsromanen, ja till och med av mer klassiska deckare/mordutredningar OM den som nystar i fallet inte är poliser (och om författaren skapar stämning med stort s). Jag tycker poliser är så tråkiga. Det är som om jag drabbas av narkolepsi när någon introducerar en sådan karaktär i bärande roll för handlingen. Alltså måste The Secret Place vara bra ity jag somnade icke trots att TVÅ poliser står för mordutredandet. Well done Tana French. Det blir pris till dig.

 

Bästa förvirrad-ung-man-dras-till-mörkret-och-mystiken i universitetsmiljö: The First Verse av Barry McCrea. Vet ni vad den här prisutdelningen mest gör med mig? Ger mig en låååååång omläsningslista. Niall Lenihan börjar på Trinity College... Vänta, medan jag skrev detta skickade någon en massa bilder på det här biblioteket eftersom han trodde att jag skulle uppskatta det (ja, han skickade dem på riktigt medan jag skrev listan):

Bästa spänningroman med skräckiga inslag i internatskolemiljö: The White Devil av Justin Evans. Mer weirdness utlovas när Andrew Taylor skickas till anrika Harrow School i England. Folk dör runt omkring honom. Är det hans fel? Är det ett spökes? Är det rentav Lord Byrons fel (ja han är en gammal Harrovian)? Hur ska Andrew undvika att för evigt klassas som paria? Genom att lösa ett uråldrigt litterärt mysterium så klart. 

 

Akabokprisets lifetime achievement award: För lång och trogen tjänst, ohotad plats på tronen och upprinnelsen till den mindre explosionen av akaböcker samt vurmen för dem får, självklart, The Secret History av Donna Tartt ta emot hederspriset. (Donnas pal från universitetstiden Bret Easton Ellis får ej hålla hyllningstalet, jag är rädd för att han skulle Gösta henne. Ingen Göstar Donna!)

 

Den uppmärksamme har kanske noterat att det bara är böcker som har någon slags spänning/skräck/deckarinslag som fått pris (även om vissa har väldigt begränsade spänningsinslag). Det är förstås inte en slump. No önskade lista över just sådana. Känner ändå att jag måste få in några andra aka:iga böcker, pga de förtjänar alltid uppmärksamhet. Här kommer alltså snabblista på läsvärt: Penelope av Rebecca Harrington, The disreputable history of Frankie Landau-Banks av e.Lockhart, Psych Major Syndrome av Alicia Thompson, Fangirl av Rainbow Rowell, The Raising av Laura Kasischke, Prep av Curtis Sittenfeld (förtjänar verkligen pris!), I am Charlotte Simmons av Tom Wolfe (den här med!), Ränderna går aldrig ur av Agnes Hellström, Dannyboy & kärleken av Daniel Åberg, Dare Me av Megan Abbott, Wonder Boys av Michael Chabon, alla andra Carol Goodman (typ, hehe), Old School av Tobias Wolff (mmm, mycket svag även för denna), Juno och Juliet av Julian Gough.

 

Och så de jag avråder er ifrån: Skippy Dies av Paul Murray, Belzhar av Meg Wolitzer (den här var jag extremt besviken på), The Rehearsal av Eleanor Catton och You Deserve Nothing av Alexander Maksik. Ingen av dessa är värd lästiden.

 

Eh, skulle väl kunna räkna upp många fler böcker men nog måste ändå vara nog. Annars kommer denna lista aldirg få möta världen. Håll till godo!