Geeking out presenterar Akabokpriset!

/ Kajsa
Idag ska jag, på uppdrag av min partner in crimer (som iofs verkar var MIA), undersöka varifrån tidigare nämnda besatthet av och kunskap om universitet kommer ifrån. I present you with, mina bästa böcker i skolmiljö!
Vi har lågoddsarna, vi har uppstickarna, vi har de gamla och de nya, vi har de alla! Jag, Kajsa, är enväldig domare och jury of one (och ihopsnickrare av själva kategorierna, ehe). Inga nomineringar behövs, inte alla är vinnare, vissa är till och med lite extra förlorare...
Låååååt galan börja!
 
Bästa brittiska dekadenta skildring i universitetsmiljö: The Lessons av Naomi Alderman. Jag tror jag egentligen borde läsa om den här innan jag utnämner den till bästa någonting. Den var bra, det är jag ganska säker på att jag tyckte, men jag minns nästan ingenting. Hur kan jag ha sådant guldfiskminne när det kommer till böcker generellt? Med tanke på att jag minns ungefär 50 procent av de latinska namnen på växterna jag lärde mig under floristikkursen mitt andra år på universitetet menar jag. Jag rankar ändå mitt läsintresse högre än mitt intresse för svenska växter. The Lessons utspelar sig i alla fall i Oxford=ännu ett skäl att läsa om den. Jag hade inte varit i Oxford när jag läste den förra gången. Nu förväntar jag mig att jag ska känna igen mig i miljöerna och därför få ut dubbel myskänsla.
 
Bästa svenska bok som utspelar sig i universitetsmiljö: Adonis av Jens Liljestrand. Om det här var en riktig tävling och jag skulle vara tvungen att välja ut flera nominerade skulle jag nog ha fått stryka den här kategorin. Akaporren är dålig i Sverige. Eller så ser jag den inte, den kanske bara ligger för nära min verklighet för att jag ska uppfatta att den som lockande och härlig. Adonis frestar mig inte att söka till Lunds Universitet, bära aftonklänning, dricka punsch eller svärma kring sjönsjungande douchekillar i gosskör. Däremot är jag svag för bokens upplägg - en grupp män som ses flera år efter att de gått ut universitetet och på något sätt ska göra upp med vad som hände då och hur det har gått för dem sen dess. Även om jag inte vill flytta in i miljön tycker jag ändå att det här är den svenska bok som kommer närmast att vara klassisk akaporr (måste komma på ett bättre ord för att beskriva den här genren nu, känns inte som ett så jävla skojfriskt uttryck efter The Hunting Ground).
 
Bästa klassisk litteratur-flörtande mysrys i internatskolemiljö: Lake of Dead Languages av Carol Goodman. Goodman har skrivit lite för många böcker på samma tema. Obs, har ändå läst ca alla eftersom jag varje höst drabbas av akut Goodman-sug. Jag är en walking talking höstmysklyscha, je sais. Lake of Dead Languages gjorde iaf störst intryck, av hennes och alla andra liknande böcker, jag läst. As per usual har den jämförts med DHH men vi måste sluta upp med dessa slentrianjämförelser eftersom 1. det inte krävs mer än att det finns ett inslag av humaniorastudier och en grupp vänner för att DHH ska dyka upp i en rec eller blurb, och 2. det ger en orimligt höga förväntningar. Lake of Dead Languages är mer traditionell spänningsroman, om än i aka-miljö. För transparensens skull, här är det verkligen aka-miljön som gör det. Hade varit en rätt blaha:ig historia annars.
 
Bästa mind blown-upplevelse i (revolutionär?? och intellektuell) high-schoolmiljö: Special Topics in Calamity Physics av Marisha Pessl. Ja, jag älskar den. Jag kommer alltid älska den. Get over it No.
 
Bästa gammaldags deckare i universitetsmiljö: Gaudy Night av Dorothy Sayers. Tillbaka i Oxford! Ursäkta, tycker ni att mina priskategorier är krystade? Att den här kategorin liknar både den första och den tredje? Oh, shush. Det är faktiskt mycket stor skillnad på miljön i denna och The Lessons. Inte bara utspelar de sig under helt olika tidsperioder, stämningen är dessutom helt annorlunda. Gaudy Night är brittisk i kvadrat och dekadensen står då rakt inte att finna. Det är välstruket- och stärkt, men bitskt. Deckarmysteriet som Harriet Vane, denna kompetenta och självständiga kvinna, kallas in för att lösa är av det beskedligare slaget. Vem klottrar förargelseväckande ord på universitetsområdet? Vem förstör ett avhandlingsmanuskript? (Här vill jag lägga till protokollet att just det senare är ett av de värsta brott jag kan tänka mig för tillfället. Brr. Rys.) Inga likheter med spänningsinslagen i Lake of Dead Languages alltså. Tänker spara resterande av Sayers böcker i Oxfordmiljö till stunder då jag verkligen verkligen behöver en fix av staden.
 
Jag fick hjärnsläpp här och tänkte att jag tydligen inte har läst så många aka:iga (see what I did there?) böcker som jag tror. Sen gick jag ut till bokhyllan och upptäckte att joho, det har jag visst! Det verkar bara var så att de flesta inte har gjort något bestående intryck. Efter räden i my own little library har jag i alla fall fler kategorier att dela ut pris i! Vidare till dem, för vem gillar egentligen mellanspelen på galor?
 
 
Bästa mitt-i-en-serie-så-det-känns-lite-dumt-att-ge-bara-den-pris i internatskolemiljö: The Crazy School av Cornelia Read. Här är vi tillbaka i spänningsgenren. Känner också att den här boken förtjänar ett större genomslag. Hur många mediokra, och ja, rentav sömniga och dåliga deckarserier ges egentligen ut? Obs, retorisk fråga. Cornelia Reads serie om Madeline Dare är inte sömnig. Den senast utgivna boken, Valley of Ashes, (hallå jag väntar otåligt på fortsättningen) fick mig att må fysiskt illa. Jag kan inte skriva varför utan att spoila deluxe men det har inte med blood and gore att göra. Det handlar om käääääänslor. (Okej upptäckte att Valley of Ashes utspelar sig i Boulder, Colorado vilket innebär att jag måste läsa om den snarast pga älskar ju att läsa böcker som utspelar sig i hoods jag besökt.) Tillbaka till boken som får priset - den är kanske inte en typisk aka med tanke på att just det akademiska inte är så framträdande. Ändå, man får mycket av isolationen en internatskola innebär, en hel del plågade tonåringar och så Madeline Dare då som jag är mycket mycket svag för.
 
Bästa deckare, ja med poliser, i internatskolemiljö: The Secret Place av Tana French. Jag är ett fan av spänningsromanen, ja till och med av mer klassiska deckare/mordutredningar OM den som nystar i fallet inte är poliser (och om författaren skapar stämning med stort s). Jag tycker poliser är så tråkiga. Det är som om jag drabbas av narkolepsi när någon introducerar en sådan karaktär i bärande roll för handlingen. Alltså måste The Secret Place vara bra ity jag somnade icke trots att TVÅ poliser står för mordutredandet. Well done Tana French. Det blir pris till dig.
 
Bästa förvirrad-ung-man-dras-till-mörkret-och-mystiken i universitetsmiljö: The First Verse av Barry McCrea. Vet ni vad den här prisutdelningen mest gör med mig? Ger mig en låååååång omläsningslista. Niall Lenihan börjar på Trinity College... Vänta, medan jag skrev detta skickade någon en massa bilder på det här biblioteket eftersom han trodde att jag skulle uppskatta det (ja, han skickade dem på riktigt medan jag skrev listan):
Vilket bibliotek det är? Trinity College Old Library. Coincidence? I think not. Det finns uppenbarligen mystik här, mhm. Okej tillbaka till Niall Lenihan - han ger sig i kast med en grupp studenter som ägnar sig åt literär mysticism. Fullt med weirdness och lite sektstämning, och ja No, till och med some gay vibes eller som goodreads beskrivning uttrycker det: "thriving gay nightlife".
 
Bästa spänningroman med skräckiga inslag i internatskolemiljö: The White Devil av Justin Evans. Mer weirdness utlovas när Andrew Taylor skickas till anrika Harrow School i England. Folk dör runt omkring honom. Är det hans fel? Är det ett spökes? Är det rentav Lord Byrons fel (ja han är en gammal Harrovian)? Hur ska Andrew undvika att för evigt klassas som paria? Genom att lösa ett uråldrigt litterärt mysterium så klart. 
 
Akabokprisets lifetime achievement award: För lång och trogen tjänst, ohotad plats på tronen och upprinnelsen till den mindre explosionen av akaböcker samt vurmen för dem får, självklart, The Secret History av Donna Tartt ta emot hederspriset. (Donnas pal från universitetstiden Bret Easton Ellis får ej hålla hyllningstalet, jag är rädd för att han skulle Gösta henne. Ingen Göstar Donna!)
 
Den uppmärksamme har kanske noterat att det bara är böcker som har någon slags spänning/skräck/deckarinslag som fått pris (även om vissa har väldigt begränsade spänningsinslag). Det är förstås inte en slump. No önskade lista över just sådana. Känner ändå att jag måste få in några andra aka:iga böcker, pga de förtjänar alltid uppmärksamhet. Här kommer alltså snabblista på läsvärt: Penelope av Rebecca Harrington, The disreputable history of Frankie Landau-Banks av e.Lockhart, Psych Major Syndrome av Alicia Thompson, Fangirl av Rainbow Rowell, The Raising av Laura Kasischke, Prep av Curtis Sittenfeld (förtjänar verkligen pris!), I am Charlotte Simmons av Tom Wolfe (den här med!), Ränderna går aldrig ur av Agnes Hellström, Dannyboy & kärleken av Daniel Åberg, Dare Me av Megan Abbott, Wonder Boys av Michael Chabon, alla andra Carol Goodman (typ, hehe), Old School av Tobias Wolff (mmm, mycket svag även för denna), Juno och Juliet av Julian Gough.
 
Och så de jag avråder er ifrån: Skippy Dies av Paul Murray, Belzhar av Meg Wolitzer (den här var jag extremt besviken på), The Rehearsal av Eleanor Catton och You Deserve Nothing av Alexander Maksik. Ingen av dessa är värd lästiden.
 
Eh, skulle väl kunna räkna upp många fler böcker men nog måste ändå vara nog. Annars kommer denna lista aldirg få möta världen. Håll till godo!
 
 

Akademisk thriller att följa i realtid

/ Allmänt
Jag håller på med längra inlägg om mina bästa böcker i akademisk miljö men jag måste pausa för hallå!! den bästa thrillern med akademiska förtecken utspelar sig ju just nu i verkligheten. Blir helt nipprig av att följa hur historien om och kring forskaren (eller??) och kirurgen Paolo Macchiarini nystas upp. Det var ju i våras Uppdrag Granskning om Macchiarini sändes. Då handlade det mest om oegentligheter kring hans forskning vid Karolinska Institutet. Det blev en snackis på mitt jobb och med andra i min omgivning eftersom det så klart är mucho spännande med skandaler och fusk inom den akademiska världen. Ja, det kom ju sen lite uppdateringar kring hur utredningen av Macchiarinis publiceringar och forskning fortskred men det gled ändå förbi rätt obemärkt men nu! Nu verkar allt möjligt skräp och fuffens och bluff och båg dras ut i ljuset. Det här är så fängslande! Är man det minsta intresserad av den akademiska världen, journalistiska principer, och historier om bedragare MÅSTE man följa det här. Bra början är dokumentären i tre delar som visas på SVT. Ja, fast den tredje visas först nästa vecka, iiiih längtar. Walking Dead, Homeland osv kan slänga sig i väggen. They ain't got nothing on this nagelbitare. Experimenten  heter dokun. Spring till SVT play och titta, ok?! Sen kan man läsa det här reportaget i Vanity Fair, The Celebrity Surgeon Who Used Love, Money, and the Pope to Scam an NBC News Producer och bli ännu mer chockad. På riktigt, "du kan inte gissa vad som hände sen", "this will blow your mind" och alla andra klick-klyschor passar in här. Why oh why gjorde inte Serial sin andra säsong om det här fallet istället? Jag är en junkie som bara vill veta meeeeeer!
 

The Hunting Ground

/ Kajsa
Jag kan räkna upp alla college som räknas som Ivy Leagues. Jag kan förklara hela antagningsprocessen till amerikanska universitet och jag vet hur deras sklsystem skiljer sig från vårt svenska. Jag har förstått en del av vilken big business collegesport är. Framför allt har jag en romantiserad bild av universitetsliv i både England och USA. Bilden är romantiserad trots att jag så klart fattar, åtminstone intellektuellt, att de här läroverken inte är paradisiska platser. Snarare kan jag tänka mig att just de saker man (och jag) har särskilt svårt med lever, frodas, upprätthålls och reproduceras just på universiteten.
Visst ser det härligt ut? Visst vill man gå där med sin ryggsäck (eh, använder aldrig ryggsäck), sitta som en ostbåge över en bok, osv osv? När man har sett The Hunting Ground (finns på Netflix!) är man INTE lika sugen längre. Dokumentären heter så eftersom universitet utgör de perfekta jaktmarkerna för våldtäktsmän. Varför? För att universiteten vägrar att låtsas som om deras manliga studenter våldtar kvinnor (och ibland män) på deras områden. Fritt fram att våldta alltså. I dokumentären berättar flera överlevare sina historier, inte bara om övergreppen utan också och kanske särskilt om efterspelet till dem - hur andra studenter, personal och rättsväsende (inte) hanterat dem. Historierna är väldigt personliga samtidigt som de visar på mer generella mönster som går igen på obehagligt många av universiteten. Min teori om att lagsport ca aldrig gjort något vettigt för att förändra mäns samhällsvådliga beteende blir inte direkt motbevisad om man säger så.
 
Man får också följa grundarna av organisationen End Rape on Campus. Annie E. Clark, Andrea Pino och Sofie Karasek lägger all sin fritid på att samla statistik och vittnesmål, läsa på om lagar, skicka in anmälningar och stödja andra överlevare. Allt för att försöka förändra det skitsystem som bajsat på dem och så många andra.  När de gör sin turné runt landet fulgrät jag utan hejd. Jag skrek också svordomar mot tv:n när de till exempel berättade om alla våldtäktsmän som kommit undan utan påföljder, även i de fall då skolans administration förstått att de varit skyldiga. Gud, det var så mycket känslor! Och ja, man känner igen många mönster från andra texter, böcker och granskningar men ändå, eftersom förbättringar verkar ske med så små små myrsteg måste väl tusen såna här filmer göras. Och ses, allra helst av män och personer i maktpositioner. Då kanske de som överlevt våldtäkt kan få slippa att också behöva vara de som måste slåss för förändring.
 
Andrea Pino och Annie E. Clark. Hjältar. Vill highfive:a dem gånger tusen.
 
Jag fattar att inte alla orkar kolla på såna här dokumentärer men om man gör det så är The Hunting Ground så jävla sevärd. För egen del reagerar jag mest med rosenrasande jävla ilska och det tycker jag känns rätt bra. Det eldar i alla fall på mitt engagemang. För att fortsätta på samma tema tänkte jag nu beställa hem boken Missoula: Rape and the Justice System in a College Town av Jon Krakauer. Kampen fortsätter, ni vet.