Jag brukar säga att jag aldrig har snattat något och det har jag väl inte heller. Alltså jag har inte tagit med mig något ut från en affär utan att betala. Däremot har jag tydligen stulit (ursäkta en icke-jurist här, jag bjuder på enventuella fel i brottslingot)...en bok. Jag blev påmind om det när jag började lyssna på "En förbannad podd" häromdagen (inte helt såld på den men vill faktiskt inte heller dissa för jag efterlyste just en sådan typ av podd förra veckan och då vill jag ändå applådera att den finns). De pratade om feministklassikern "Fittstim"  - hur svår den är att få tag på eftersom den har gått ur tryck för längesen och alla som köpte den när det begav sig håller superhårt i sitt ex pga raritet. Tydligen kan inte ens biblioteken leverera för att nästan alla deras ex har blivit tjyvade. Det är Fittstim jag också har stulit! Inte från ett bibliotek utan från en intet ont anande privatpersons bokhylla. Ganska ruttet beteende kanske men nu har jag den, hehe. Obs att detta väl dessutom är preskriberat ity det inträffade för mer än tio år sen (har tydligen varit på den säkra sidan om preskriptionstiden rätt länge, den är bara fem år. Ja jag var tvungen att googla detta för jag får kli i kroppen nå så jävulskt av att inte veta saker. Mvh, Ravenclaw 4 life). Kan inte ens be den ursprungliga ägaren om ursäkt eller lämna tillbaka boken för jag vet inte vem hen är. Jag bara råkade befinna mig i närheten av hens bokhylla som då råkade innehålla någonting som redan då var sjukt svårt att få tag på. Nu när detta ändå har skett kanske det är hög tid att jag läser om Fittstim, så att jag får valuta för mitt brott så att säga. Kan bli spännande att ta reda på hur texterna står sig idag. Av titlarna att döma tror jag en hel del av dem kan kännas rätt så daterade (vore iofs gött med ett bevis på att åtminstone debatten om än inte jämställdheten har gått framåt sen 1999).

Slut på boktjuvsbikt!