Akademisk thriller att följa i realtid

/ Allmänt
Jag håller på med längra inlägg om mina bästa böcker i akademisk miljö men jag måste pausa för hallå!! den bästa thrillern med akademiska förtecken utspelar sig ju just nu i verkligheten. Blir helt nipprig av att följa hur historien om och kring forskaren (eller??) och kirurgen Paolo Macchiarini nystas upp. Det var ju i våras Uppdrag Granskning om Macchiarini sändes. Då handlade det mest om oegentligheter kring hans forskning vid Karolinska Institutet. Det blev en snackis på mitt jobb och med andra i min omgivning eftersom det så klart är mucho spännande med skandaler och fusk inom den akademiska världen. Ja, det kom ju sen lite uppdateringar kring hur utredningen av Macchiarinis publiceringar och forskning fortskred men det gled ändå förbi rätt obemärkt men nu! Nu verkar allt möjligt skräp och fuffens och bluff och båg dras ut i ljuset. Det här är så fängslande! Är man det minsta intresserad av den akademiska världen, journalistiska principer, och historier om bedragare MÅSTE man följa det här. Bra början är dokumentären i tre delar som visas på SVT. Ja, fast den tredje visas först nästa vecka, iiiih längtar. Walking Dead, Homeland osv kan slänga sig i väggen. They ain't got nothing on this nagelbitare. Experimenten  heter dokun. Spring till SVT play och titta, ok?! Sen kan man läsa det här reportaget i Vanity Fair, The Celebrity Surgeon Who Used Love, Money, and the Pope to Scam an NBC News Producer och bli ännu mer chockad. På riktigt, "du kan inte gissa vad som hände sen", "this will blow your mind" och alla andra klick-klyschor passar in här. Why oh why gjorde inte Serial sin andra säsong om det här fallet istället? Jag är en junkie som bara vill veta meeeeeer!
 

Ding dong the wicked witch is NOT dead

/ Allmänt
Min senaste besatthet: häxan. Vän av ordning kanske vill påpeka att det knappast är en ny besatthet. Nej, det är en nygammal. Säkert hänger den ihop med mitt övriga åldersregredierande och allmänna gå i barndom-tillstånd för senast jag var så här fascinerad av häxor så var jag väl 12,13, 14. Fast vilken tonårstjej har inte haft en häxfas - läst om Salem, ägnat sig åt anden i glaset/Ouijabräden och tagit varje chans att lajva häxa? Häxa var min go-to-utklädnad varje maskerad under ett par år (ehe, kan också var så att jag hade "naturhäxig" som ledord när jag klädde upp mig för jobbets akademiska högtid förra året, jag sa ju att jag går i barndom!). Jag tycker det känns som en högst rimlig fascination för häxor är badass! De har så mycket makt, inte bara över sig själva utan över andra, naturen, ja hela jävla universum! De har så mycket makt att män får panne så fort de tycker sig uppfatta ett häxigt drag hos någon. Låter det konstigt att just tonårstjejer drömmer om just detta? Nä.
 
Vad jag drömde om när jag var tolv? Bli kompis med fyrklövern i Den onda cirkeln.
Asså vill bara bildbomba med frames från filmen, varenda en är effing perfection!!
 
Kan inte hålla mig. Bara en till!
Fattar ni hur många kvällar jag och mina BFFs at the time försökte återskapa det ovan?!  Jag hade ett egensnickrat och utsmyckat ouijabräde inkilat bakom skrivbordet och det åkte fram varje gång vi sågs.
 
På ett sätt är det ju konstigt att man så gärna ville vara en del av Den onda cirkeln, det går inte direkt jättebra för filmens häxor.* Det här tycker jag är det deppigaste med många av de häxskildringar jag sett och läst: kvinnorna straffas till slut för att de tydligen tar sig för stora friheter. De blir maktgalna, hysteriska, kan inte behärska sig. Really?! Kan vi inte bara försöka oss på en annan utveckling och framställning av häxorna? (Brasklapp: jag kan förstå ha missat en hel drös av såna häxor men feel free då att tipsa mig. Kommer inte direkt gråta om såna höxor kommer i min väg.) Kudos till Engelsforstrilogin här! Jag må inte ha varit överförtjust i den men böckernas häxor är i alla fall både utvalda hjältar och maktmissbrukare at times. Mer sådant tack!
 
Redan innan jag upptäckte Den onda cirkeln hade jag andra häxiga kulturella upplevelser. Självklart Häxorna av Roald Dahl. Jag och min lågstadiebästis (hon finns för övrigt fortfarande i mitt liv pga fab person) låg i våra matchande mysdressar med katter på och lyssnade på ljudboksversionen (på kassettband! so very analogt) medan vi ritade. Låter det inte härligt? Kanske något att ta upp nu i vuxen ålder, att samlyssna på böcker alltså. Vill också minnas att vi såg Häxorna i Eastwick tillsammans (inspelad! på vhs! still very analogt).
 
Vääääänta, nu kommer det tillbaka till mig! En av alla historier jag skrev när jag var blott ett barn handlade om just häxor. Det kan ha varit så att någon smart tjej på oklart sätt vaknade upp ca 500 år tidigare, upptäckte sina fantastiska häxkrafter och var tvungen att rädda sig undan störiga häxutpekare för att ta sig tillbaka till sin nutid. Hur researchade jag ens detta (hade alltså ej tillgång till the internetz på den tiden. igen: analogt!)? Eld och att brännas på bål var återkommande tema i det jag skrev på den tiden. Man var ett sånt gothigt lite emo-barn!
 
Nästa häxgrej jag tänker ta mig an är Skymningsporten av Jeanette Winterson. Hoppas mycket på den! Med tanke på hur vettig Jeanette Winterson verkar borde det inte vara någon unken skildring av häxor. Fick tips om den när jag lyssnade ikapp alla avsnitt av Mellan raderna - en podcast om läsning. Som den lydiga konsument jag är sprang jag direkt till Pocketshop och köpte den. Den viktigaste häxgrejen dock: styra upp ett coven! Om mitt första nyårslöfte var att läsa fler serier får det här bli mitt andra: ett alldeles eget coven. Välkomna in med intreseanmälningar.
 
Säger hej då nu med en liten kavalkad av häxor jag gillat. Blandad kvalisort på verken de förekommer i men gemensamt är att de eldat på min fascination för häxor.
 
1. Häxorna i Den mörka materian! Trodde ni att jag skulle missa chansen att nämna Den mörka materian? Icke. Ingen blandad kvalisort här! Gillar så klart särskilt Serafina Pekkala, häxornas överhuvud. Bonus att hennes daimon är en gås som heter Kaisa. I detta fall delar jag gärna namn med en gås.
 
2. Charmed. Följde Förhäxad slaviskt, dvs satt bänkad framför tv:n varje vecka. Det analoga är genomgående här. Bonus att systrarna Halliwell bor i ett fantastiskt fint hus i San Fran. Började faktiskt se om serien när jag upptäckte att den fanns på Netflix men nja, tror inte riktigt den håller än.
 
3. Sabrina Tonårshäxan. Haha, här är det väl verkligen tveksam kvalitet men ändå, jag älskar Sabrina för all töntighet, för den kackiga mekaniska versionen av katten Salem, för den maxade amerikansk high school-känslan och för de satsiga specialavsnitten. Kan särskilt rekommendera de med Halloweentema.
 
4. Willow och Tara. Ingen häxlista är komplett utan Willow och Tara. Kan vara det bästa paret ever ever. Det är när Willow börjar experimentera med wicca som hennes karaktär går från att vara fantastisk till supermegaawesome.
 
Nu är det väl ändå dags att runda av det här mastodontinlägget? Hur görs det bäst? Med ett par väl valda visdomsord signerade den mekaniska katten Salem:
 
 
 
 
*Helena på DarkPlaces skriver fint om varför man identifierar sig så mycket med karaktärerna trots, eller på grund av, destruktiviteten. Sidospår: vet inte hur många av mina bästa läsupplevelser jag har att tacka Helena för. Har tjyvläst ca allt hon skrivit sen Skunkdagbokstiden. Ännu mer sidospår: sparade ner allt jag skrev i min egen dagbok när Skunk skulle stängas. Herregud vilka skämsrysningar det ger mig när jag går tillbaka och läser och tänker att det där alltså fanns för allmän beskådan.

THE Marshmallow i bokform

/ Allmänt
Hur kan jag ha missat det här? Vilken sten har jag bott under? Hur gammal har jag egentligen blivit? Vilka ställen måste jag börja hänga på för att undvika såna här pinsamma fadäser i framtiden? Är det väl valda tmblrs? Och vad framkallar alla dessa frågor? Att det har släppts två (!!!) böcker om Veronica Mars. Inte böcker av typen "allt du vill veta om Veronica Mars". Inte heller av typen "vi som äger rättigheterna vill krama ur de sista kronorna ur franchisen och låter random spökskrivare rafsa ihop en bokserie". Det här är böcker skrivna av Rob Thomas, alltså skaparen av tv-serien+filmen. Förvisso är de författade ihop med någon annan (Jennifer Graham säger Google) men det känns som om det spelar mindre roll när det ändå är Rob Thomas som bossar över karaktärerna. 
Enligt baksidestexten till första boken (vågar inte kolla den andra pga hatar spoilers) ska den ta vid där filmen slutade. Allas vår favvomarshmallow lämnar juristlivet och tar över Mars Investigations. Tillbaka i Neptune alltså! Plus att böckerna är canon och tydligen inte kommer att förbises OM det blir någon mer film.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag blir ca hundratusen procent jättesugen på att läsa men, för det finns ett alltid ett men när det släpps såna här tillägg till tv-serier, tänk om de är så usla att de tar bort guldglansen från serien? Tänker tex på de tusen seriealbum som släppts om Buffy. Ja, de är canon och Joss Whedon är inblandad och jag var superpeppad. Sen började jag läsa om dem och nja. Vill inte spoila någon annan men de storylines som dök upp kändes ICKE lockande och ganska många fans avrådde andra från att läsa. Har inte stött på några såna varningar om VM-böckerna ÄN så det kaaaan bli så att jag måste beställa åtminstone den första boken. Våga! Hoppa! Eller ska man, å du främmande tanke, lyssna på den som ljudbok? So very out of character för mig men det är liksom Kristen Bell som är uppläsare! Well, to be continued...
 
Buh-bye!