Den senaste veckan har jag debatterat med mig själv. Ska jag läsa den nysläppta Harry Potter-novellen? Ska jag inte läsa den nysläppta Harry Potter-novellen? Den första reaktionen var Ja! Det ska jag! Ingen hade väl trott att JK Rowling skulle skriva om HP igen, det har hon ju förnekat ca en miljard gånger. Så plötsligt ligger det en novell på Pottermore (där har en ju hängt en del, ehe).

 

Sen hände detta, som fick mig att tänka om: det började spridas vad novellen handlade om. Vill en inte veta något om det är det dags att blunda NU. För det första är den skriven som en artikel av Rita Skeeter. För det andra utspelar den sig under världsmästerskapen i Quidditch. För det tredje, och det är här en skriker neeeeeeeeeej om en har något vett, handlar den om 34-åriga Harry Potter och lika 34-åriga Hermione och Ron. Tyvärr har jag inte lyckats förtränga den episka uselheten som är det allra sista kapitlet i den allra sista HP-boken, därför vill jag INTE läsa om vuxna huvudkaraktärer med småbarn. Önskar så att jag aldrig hade läst att Ron är tunnhårig och har problem på jobbet (det ska tydligen stå i nya novellen då). Eh, va?!

 

Varför gör JK Rowling så här? Exakt hur många av de som älskar HP är intresserade av att läsa om kroppens förfall vid åldrande och konflikter på kontor? Jag hoppas att svaret är ett rungande noll. Rowling kunde väl ha skrivit någon sidohistoria om en bikaraktär som utspelade sig under samma tidrymd (hade gärna läst mer om Neville eller någon av de som fått ännu mindre utrymme, typ Alicia eller Angelina eller vem som helst från Hufflepuff/Ravenclaw/Slytherin). Eller vad DA hade för sig på Hogwarts medan Harry, Ron och Hermione campade. Ännu hellre hade hon fått skriva om Sirius, Remus, James och Lily (och Peter) under deras Hogwartsår. (Googlade för att få fram en passande fan art-bild och herreGUD vad mycket James/Sirirus-slash det finns därute!)